Jag är lite bekymrad jag har alltid tyckt att det har varit "nördigt" att bära sina små vovvar, en hund ska gå på marken. Men nu vet jag inte om jag känner så längre!? Nu när jag har en liten hund har jag själv fått uppleva situationer som är otäcka då jag fått skydda min lilla hund.
Jag var till sjukgymnasten häromdagen för att kolla igenom Arissa vi sitter i väntrummet i lugn och ro Arissa är väldigt glad och älskar veterinärstationen. De ropade upp oss och vi gick mot sjukgymnasten, det stod en mycket stor hund med sin matta och lillmatte vid receptionen de skulle betala sitt besök, jag och Arissa traskade snällt mot sjukgymnasten då plötsligt den mycket stora hunden sliter sig från sin matte dyker ner mot Arissa, Arissa flyr in bakom mig, den mycket stora hunden efter men då släppte jag Arissa som kunde springa längre bort och jag fick tag i kopplet på den mycket stora hunden och drog tag i honom och gav lugnt kopplet till matten. Men fy faan vad jag blev rädd, hade inte Arissa sprungit vad hade hänt då??? ville han bita eller bara skrämmas, han ville inte leka för det såg jag. Mina händer darrade efter situationen men jag peppade Arissa slängde godis på golvet som hon glatt slukade i sig och inga hemska bestående minnen finns kvar hos henne hoppas jag.
Dessa situationer hände även när jag hade stora hundar men de var inte lika utsatta ett bett gick att laga, ett bett på min lilla av en sådan mycket stor hund vette tusan om det går att laga?
Jag förstår nu de människor som inte är så hundvana, hellre bär de sin lilla hund för att skydda den mot sådana här situationer, för vems om helst drar inte tag i kopplet på en sådan mycket stor hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar